Med på mötet var för Higabs räkning Berndt Svensson, VD, Jan-Åke Johansson, projektledare då Gamla Ullevi byggdes, samt två herrar från konsultföretaget WSP vars namn jag tyvärr missade att anteckna. WSP är hur som helst en av de aktörer som bedömt förutsättningarna för tekniska lösningar på skakproblematiken.
Supportersidan representerades av undertecknad för Änglarna, före detta Gårdakvarnenordföranden David Landerin samt Balders Hages ordförande Mattias Andersson.
Jag kommer nedan återge Higabs syn på problemet samt dess orsaker och potentiella lösningar. Därefter kommer jag - längst ner - redogöra för våra kommentarer till Higab. Notera att den Higab-pdf som jag tidigare utlovat, finns länkad nedan.
Skakningarnas geologiska orsaker
Mötet syftade alltså främst till att låta Higab ge sin syn problematiken. De visade ett bildspel - här kan ni se en kortversion av detta, vilken är den enda vi fått - där de gick igenom problemets orsak, de geologiska förutsättningarna i Göteborg i allmänhet samt runt Nya och Gamla Ullevi i synnerhet. De berättade sen om olika typer av tekniska lösningar - och varför de inte går att applicera på det här fallet.
Göteborgsleran: den mest grundläggande geologiska faktorn i Göteborg, är den ökända "Göteborgsleran". Denna, sas det, består av två delar vatten och en del fast jord/sand/vad-det-nu-var. Naturligtvis är sammansättningen inte den mest stabila man kan tänka sig.
Lerans djup: hur långt ner leran sträcker sig på den tomt som Gamla står på är inte helt klarlagt - det kan vara så djupt som 80 meter. Samtidigt är variationerna mycket stora; på Polishusets tomt bara nåt hundratal meter bort, sticker som bekant berggrunden upp över markytan.
Vågrörelsen: den vågrörelse som utgår från arenan när publiken hoppar och som får kåkarna i Stampen att gunga, är lågfrekvent till sin karaktär - det är det som är problemet. Vi snackar om ca två 2 svängningar/sekund - tänk på hur det ser ut när vi hoppar så får ni en känsla för pulsen.
När 2.400 personer hoppar i takt, så beräknas ca 400 tons tyngd (rörelseenergin "fördubblar" enligt Higab publikens totala vikt) slå rakt ner i läktargolvet. Energin fortplantar sig genom konstruktionen och pålningen under arenan, ut i leran och - genom en vågrörelse i denna - ut bland bebyggelsen i bland annat Stampen. När vågen når de hus där problemen uppträder, så "rider" dessa på vågen ungefär som en båt på havsvågor. Resultatet blir att en sidledsrörelse uppstår i husens övre lägenheter (se nedan).
Notera att det BARA är takthoppandet som innebär problem - kaosande vid mål och sånt skapar INTE några kännbara vibrationer.
Skakningarnas tekniska utseende och omfattning
Skakningarna har mätts på sammanlagt 14 platser, varav 2 inne på arenan, sju norr om Ullevi, en öster om och 4 söder om arenan (se sid 2 i pdf:en). De största störningarna har förekommit i norr - alltså i Stampenområdet.
När det mätts, så mäter man på flera sätt, bland annat sidledsrörelse och vertikal rörelse i de drabbade husen. Det är den förra som är störst och också den som innebär ett problem.
Störningar har enbart uppmätts i samband med IFK:s matcher - övriga supporterföljen har antingen varit för få för att störningarna ska uppstå, eller helt enkelt inte haft någon tradition av att hoppa på läktarna. Problemets normala omfattning är 2-3 gånger per blåvit match (se sid 5 i pdf:en för exempel) och de varar 30 sekunder till en minut per gång.
Observera att inga problem till följd av hoppandet - vare sig säkerhetsmässiga eller andra - finns inne på Gamla Ullevi. Arenan är vibrationssäker, hur sjukt det än kan vara när läktargolvet eller för den delen arenans tak rör sig.
Problemen ur de boendes perspektiv
För de boende märks skakningarna främst på de högre våningsplanen i de drabbade husen. På de lägre våningsplanen finns ingen problematik.
Den "skada" de upplever är främst obehag - "på gränsen till sjösjuka", som någon uttryckte det - samt oro. Någon risk för ras eller sättningar som kraftigt skulle förändra husens fysiska status finns inte. Däremot påverkas rimligen marknadsvärdet på lägenheterna av snacket om "jordbävningar" och liknande - en viss ekonomisk skada drabbas de därmed av.
Tänkbara tekniska lösningar - och varför de enligt Higab inte är tillämpbara
Vad kan då göras rent tekniskt för att få bukt med vibrationsproblem? Det finns några beprövade metoder:
"Pålning": den i media mest omtalade metoden är vad som brukar benämnas "pålning". Rent tekniskt finns två metoder av den här kategorin - dels den metod som faktiskt är pålning och dels något som kallas "grävpelare" eller "grävpålar".
På Gamla har den vanliga pålningen använts. Betong- och träpålar har drivits ner i marken för att säkra arenan - men inte omgivande bebyggelse.
Vad som skulle behövas under Gamla Ullevi för att döda vågrörelsen i leran och därmed säkra omgivande byggnader, är enligt Higab dock den andra metoden, "grävpålar". Detta handlar, om jag förstått det rätt, om att man borrar eller gräver schakt hela vägen ner till bergrunden, för att i dessa sedan gjuta betongpelare. Syftet är att förhindra den vertikala rörelse som uppstår i arenan i takt med hoppandet och som alltså fortplantar sig ut i leran. Metoden användes under Nya efter problemen som Springsteenkonserten gav upphov till. Dessa grävpålar måste ha en betydligt större diameter än de vanliga pålarna, eftersom de måste vara helt stumma - de får inte "fjädra", vilket vanliga pålar gör. Under Nya är de flesta grävpålar 1,2 meter i diameter - men under Gamla är lerdjupet betydligt större och därmed måste eventuella grävpålars diameter utökas.
Higab bedömer att metoden med grävpelare troligen inte är tekniskt genomförbar till följd av djupet ner till fast berg - och även om det skulle gå, så skulle åtgärden enligt dem vara omöjlig att motivera ekonomiskt.
Stötdämpande konstruktioner: ytterligare en metod som används för att komma tillrätta med vibrationer, är olika typer av "stötdämpare". Gemensamt för dessa tycks dock vara att de bara klarar mindre kraftiga störningar än dem vi nu talar om - samt att dessa oftast ska ha en högre frekvens.
Denna metod var enligt Higab helt utseluten.
KC-pelare: en annan metod som används vid vibrationssäkring, är något som kallas KC-pelare. Denna syftar inte till att förhindra en vågs uppkomst, utan att bryta vågen innan den når den punkt där den skapar problem.
Denna metod handlar, så vitt jag begrep, om att man med en stor maskin - nån form av borr? - "vispar ner" en blandning av cement och kalk i marken, mellan problemkällan och exempelvis den fastighet man vill skydda. Metoden är tydligen vanlig bland annat utmed järnvägar.
Även denna metod är dock, enligt Higab, oanvändbar på grund av lerans djup. Den "isolerande vägg" som man skulle behöva skapa, måste vara lika djup som vågrörelsen - och det klarar man tydligen inte med KC-pelare.
Summa: "det finns inga tekniska lösningar"
Allt ovanstående hade egentligen ett gemensamt grundbudskap: "det finns inget att göra för att lösa problemet på teknisk väg". Antingen går det helt enkelt inte, eller också blir det för dyrt. Enda möjligheten, är att förändra publikens beteende.
Notera att det här är Higabs åsikt.
Andra lösningar?
Frågor uppkom även om en del andra förslag på lösningar som nämnts.
Skulle till exempel en flytt av hemmaklacken till södra läktaren lösa problemet? Svar: nej. Redan i dagsläget uppmäts skakningar även söder om arenan - men de utgör inget problem. Dock kan slutsatsen dras att en flytt av klacken, bara skulle flytta skakproblemet till söder om arenan.
Hur är det då med vissa skribenters förslag om att flytta klacken till nedre norra? Nej: troligen skulle inte heller det ta bort problemet. Möjligen skulle det av olika skäl bli svårare att hoppa - men nej, troligen skulle problemet med skakningarna kvarstå.
Supporterrepresentanternas syn på det hela
Låt mig börja med att säga att vi som representerade supportrarna i det här fallet var helt överens: problemet är i grunden ett byggfel och lösningen bör som huvudspår vara teknisk, inte ett hämmande av det göteborgska läktarstödet eller ståplatskulturen.
Det kan vara på sin plats att särskilt ge de grönsvartas representant - Landerin - en eloge för ett mycket sakligt hanterande av frågan; alla eventuella tecken på prestige kopplad till vårens derbyprisbråk lös med sin frånvaro. Det snackades inte om "ett blåvitt problem..." eller annan skit. Heder för det.
Nå. Efter Higabs tekniska genomgång hann vi framföra några synpunkter från vårt perspektiv, innan mötet avbröts:
1) Higabs agerande när de - medvetet eller ej - släppte "nyheten" om "att ståplats måste tas bort" utan att fotbollsrörelsen varit delaktig, undergrävde möjligheterna till kompromissvilja eller ett gott diskussionsklimat ordentligt inom supporterrörelsen.
2) Hoppandet är en positiv och självklar del av den blåvita supporterkulturen - det har förekommit länge och kunde man inte förutse det, så har man missat i förarbetet vid arenans projektering. Att arenan skulle klara en sån sak, måste ingå i uppdraget när man bygger en fotbollsarena i Göteborg. Higab höll naturligvis inte med.
3) Att bygga om övre norra till sittplats löser inga problem - folk kommer stå ändå. Att Higab, som inte "kan" läktarkulturen, ska uttala sig om den saken är lika orimigt som att vi ska tala om vad som "måste göras" rent tekniskt. Det köpte Higab-folket hyggligt, verkade det som.
4) På samma sätt som Higab ser de tekniska lösningarna som omöjliga, så ser vi enorma problem med att förändra supporterbeteendet och konsekvenserna av detta - oavsett vem som försöker. För det första, så anser vi att det är fel: vi ska bekämpa negativa yttringar av supporterskap, inte positiva. För det andra skulle alla försök att hantera den här frågan inom supporterrörelsen - eftersom den är så uppenbart absurd - bara leda till splittring, bråk och ett klent resultat. Vi skulle aldrig kunna få en enighet om att sluta hoppa, ens om vi försökte. Leker man ändå med tanken på att vi skulle försöka - och faktiskt lyckas - få de flesta att sluta hoppa, så skulle effekten sannolikt bara var tillfällig. Föredömena internationellt är så starka, att det ändå kommer tillbaks förr eller senare. Vad vi gör, om vi försöker lasta av det här problemet i nyllet på ståplatssupportrarna, är alltså att vi bygger in en konflikthärd i den nya arenan som går låååångt bortom pyroteknikfrågan eller konflikten kring hängbanderoller över reklamskyltar. IFK kommer få dras med bråk och missämja kring det här så länge arenan används. Det handlar inte om vad vi supporterrpresentanter tycker - utan hur vi bedömer att den otroligt komplexa företeelse som supporterkulturen utgör, kommer reagera på det här. Och i slutändan finns det en prislapp även på sånt. Den bör analyseras lika grundligt som de tekniska alternativen.
Med detta som grund bad vi dem att hålla sig till att analysera det tekniska och vänta med att ge sig in i snack om "måstelösningar" tills dess att vi haft en bredare dialog. De svarade att de inte ville gå in på några överenskommelser om någonting i dagsläget - de ville avvakta nästa veckas möte i arenans styrgrupp.
Så - med detta TROR jag mig ha gett en hyggligt saklig beskrivning av mötet. Jag ska så fort jag hinner - semestern innebär ju en del familjeplikter - försöka att få upp ytterligare information om hur vi inom SÄ avser att gå vidare med det här. Tills vidare säger vi: ingenting är klart åt något håll. När vi får veta något, så får ni veta det.
| < Föregående | Nästa > |
|---|
