Änglarna.se

Änglarna tycker till om den första utvärderingen av lagen om tillträdesförbud.

 
Under 2008 lade Supporterklubben Änglarna ner mycket tid på lagförslagspromemorian DS 2008:20 , som var en förstärkning av lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang från 2005. Nu har Samverkansrådet mot Idrottsrelaterad Brottslighet genomfört en första utvärdering  av lagändringen som tyvärr bekräftar flera av Änglarnas farhågor. Dock finns ljuspunkter som kanske talar för en positiv förändring?

Änglarnas kritik mot DS 2008:20 handlade om:

1. Brist på delaktighet för supporterrörelsen i förarbete/problemformulering - följden blev ett ensidigt fokus på det negativa, inte på vad vi VILL HA utan på vad vi VILL HA BORT. Änglarnas gemensamma manifestation  med Ultras Göteborg och Guliganerna på Borås Arena 2008 om vad vi ansåg borde prägla debatten om den svenska fotbollspubliken sammanfattades i tre viktiga begrepp: Dialog - Rättssäkerhet - Frihet under ansvar.
2. I vårt yttrande till Justitiedepartementet  menade vi att det borde finnas krav på skriftlig redogörelse för orsakerna till tillträdesförbud, för att inga oklarheter om skälen skulle föreligga.
3. Oklara kriterier för när interimistiska tillträdesförbud kan tillämpas. Vi ansåg att risken för godtyckligt myndighetsutövande - exempelvis genom stora regionala skillnader i lagens tillämpning - var stor.
4. Åklagaren föreslogs få rätt/skyldighet att fatta beslut om interimistiska tillträdesförbud med mycket lite beslutsunderlag och tid till eftertanke. Änglarna menade att detta riskerade att skapa en risk för godtycklighet.
5. Det föreslagna interimistiska tillträdesförbudets sannolika effektiva löptid skulle bli orimligt lång.
6. Kritik mot att interimistiska tillträdesförbud skulle medföra notering i belastningsregistret.
7. Att regelskärpningar föreslogs kring pyroteknik, planbeträdande samt inkastande av föremål utan att involvera supporterrepresentanter. Vi menade att risken därmed fanns för att förslaget skulle bli kontraproduktivt då det endast fokuserade på ökad repression.

Änglarna och andra aktörer fick igenom att löptiden på interimistiska tillträdesförbud tidsbegränsades samt att notering i belastningsregistret inte sker förrän det slutliga beslutet om tillträdesförbud är fattat.

Änglarnas kommentarer om utvärderingen:

• Utvärderingen fortsätter på samma linje som DS 2008:20 (och för den delen förarbetet till den ursprungliga lagen från 2005) - utvärderingsgruppen saknar supporterrepresentation och består endast av poliser, åklagare samt SvFF:s säkerhetsansvarige. Utvärderingen är därmed behäftad med samma otillräckligheter beträffande verklighets- och bakgrundsbeskrivningarna som DS 2008:20. Detta märks inte minst när rapporten ensidigt målar ut ultrasgrupperna som ett stort problem och ansvariga för ordningsstörningar på arenorna. Änglarna fortsätter med vårt mantra sedan tidigare: sluta se supporterrörelsen som endast "ett problem som ska hanteras" istället för "... en resurs som bör involveras"!
• I polisens pressmeddelande  om utvärderingen säger Rikspolisstyrelsens Lena Tysk: "att fler personer stoppats från att komma in på arenorna visar att lagändringen fått avsedd effekt". Under de nio första månaderna sedan lagändringen anmäldes 161 ärenden till åklagare och i 105 av dessa meddelades tillträdesförbud. Att antalet tillträdesförbud ökat är dock föga förvånande, då lagändringen medförde att det skulle bli lättare att stänga av oönskade personer. Att utifrån detta slå fast att lagändringen varit lyckad menar vi därför är en alltför förenklad bild av verkligheten. Ett högt antal avstängda kan i sig aldrig vara ett mål.
• När problembilden beskrevs i regeringens proposition  lyftes framförallt det ökade "firmavåldet" upp, när grupper av sk risksupportrar möts för att göra upp. Man uppskattades att fyra av fem ordningsstörningar inträffade utanför arenorna, ibland även på icke matchdagar. För att möta detta problem föreslog regeringen den nu diskuterade förstärkningen av lagstiftningen. Ett år senare sägs nu istället att lagstiftningen inte är skapad för att komma åt samhällsproblemet med våld i samband med idrottsarrangemang, utan endast att skydda arrangemanget som sådant. Rapporten säger rakt ut att lagen inte verkar effektivt mot de mer kriminella risksupportrarna då dessa ofta håller sig lugna inne på arenan och istället bidrar till ordningsstörningar innan och efter. Man säger till och med att antalet ordningsstörningar på pubar i närheten av arenorna ökat, då avstängda personer istället samlats där. Utifrån den problemanalys som låg bakom lagändringen har den alltså till viss del fått rakt motsatt effekt.
• Såväl omfattningen av beslutade tillträdesförbud som längden på dessa varierar kraftigt inom landet. Extra intressant är skillnaden mellan Göteborg och Stockholm. I Göteborg har 59 beslut om tillträdesförbud fattats - i Stockholm 39 stycken. Med tanke på att det i huvudstaden finns tre stora lag med betydande grupper av sk risksupportrar är detta en skillnad som är fullständigt barock. Gällande längden på tillträdesförbuden finns det exempel på att avstängningstiden för att ha bränt av pyroteknik varierat från tre månader upp till maxstraffet ett år. Några djupare slutsatser för en utomstående är dock svåra att dra då det statistiska grundmaterialet inte finns med i rapporten. Utvärderingsrapporten konstaterar också att det i vissa fall inte framgår av de fattade besluten vilka omständigheter som legat till grund för tillträdesförbuden.
• Inför lagändringen diskuterades frågan om de interimistiska tillträdesförbuden mycket. Så väl Svenska Advokatförbundet som juridiska institutionen vid Lunds Universitet och Sportbladets Simon Bank  höll med kritiken från supporterhåll om att denna del riskerade att urgröpa rättssäkerheten för den enskilde. I utvärderingsrapporten nämns knappt de interimistiska förbuden. Änglarna saknar statistik över hur många beslut som fattats interimistiskt och utfallet av dessa vid den slutliga beslutsprövningen av åklagare.
• Det finns även positiva delar i utvärderingsrapporten, framförallt delar av de förslag till förbättringar som rapporten föreslår. Utbildningsmaterial och en processkartläggning kommer att tas fram för att minska skillnaderna i hur lagen används i olika delar av landet. Utvärderingsgruppen föreslår också en gemensam nationell strategi mot idrottsrelaterat våld med en positiv målbild, som bl.a. ska innehålla en gemensam syn på hur arenasäkerheten kan utvecklas, åtgärder för att stödja den positiva stämningen samt kompetenshöjande åtgärder för alla inblandade med hjälp av tillgänglig forskning på området.

Sammanfattningsvis anser vi att utvärderingsrapporten bekräftar flera av Änglarnas farhågor (listan ovan) om vad lagändringen kunde leda till. Av ovan nämnda sju kritikpunkter tillgodosågs två redan innan lagändringen (punkt 5 om löptid och punkt 6 om prick i belastningsregistret), tre bekräftas av utvärderingen (punkt 2 om brist på dokumentation samt 3 och 4 om godtycklighet, tex regionalt) och två stycken kvarstår (punkt 1 och 7 om bristande delaktighet).

Även om det finns mycket att säga om den genomförda utredningen, är det positivt att den faktiskt lyfter fram även självkritiska synpunkter beträffande lagens tillämpning. Det är även bra att man föreslår en nationell strategi för minskad godtycklighet, samt förstärkning av de positiva delarna av supporterrörelsen. Vågar vi hoppas på att denna "gemensamma strategi" ska omfatta även den svenska fotbollspubliken genom t.ex. SFSU? Med tanke på hur mycket av den egna utvärderingens kritik mot den befintliga lagstiftningen som kunnat undvikas, om Änglarna och andra supporterrepresentanter involverats mer i ett tidigare stadium, så kanske en sådan ordning verkar rimlig?



Styrelsen för Supporterklubben Änglarna


SFSU:s kommentarer om utvärderingen hittas här.

< Föregående		Nästa >