Nedanstående reseberättelse publicerades första gången i fanzinet Änglatjöt nr. 1/1993 och återpubliceras här med ÄT-redaktörens tillåtelse.
Till slut så kom då den 1 mars och efter ett flertal tortyrliknande övningar på 
diverse planer runtom i Götet, var det dags för allvaret. Hundratals "flippade" änglar drog runt i city, och väntade febersjuka på avfärd. Efter den sedvanliga stadsvandringen (Rich's - bolaget - korvkiosken) bar det slutligen av. Vi började så smått att segerfesta per omgående och vi var uppfyllda, så att säga, vid hallandsåsen. Stämningen var fortsatt hög genom Skåne, Danmark och Tyskland. Vi åt frukost vid ett av autobahns fik (kriminellt dyrt!) och var i Holland cirka 9:30-10:00. Vi kom till hotellet runt tolv som första buss, vilket var helt otroligt med tanke på hur ofta vi stannade. Flickorna i receptionen var kalas, men inte mådde man bättre för det. Incheckningen följdes av upppackning, avdäckning och uppladdning. En dusch, några Carlsberg och så spårvagnen till centrum.
Tack gode gud att vi upptäckte McDonalds, det finns inget som går upp mot svensk husmanskost. Sedan började festen. På grund av att vi inte vill riskera stämningar är skildringen av den starkt underdriven. Vi började med ett par öl i en coffee-shop, men Red-light lockade och när vi kom in där kände vi oss som nybyggare i USA, som såg solen gå upp över klippiga bergen. Vi uppsökte Bulldog och läskade på innan en blåvits skryt om hur fräck han var (vem fan han nu var?) fick oss att byta miljö. Givetvis hade Sigge redan somnat! I rent studiesyfte följde vi med en holländare till en klubb för gentlemän. Så skoj har jag aldrig haft för 15 gulden! Jag tänker inte avslöja vilka som var på strippan och hennes banan. Vi kan väl kalla stackarna för "J***n" och "H**l"! Sedan var det sjunga för hela slanten - ett par Rangers-bussar befann sig i våra krokar och vi drogs båda till puben Old Sailor. Mycket sång och mera öl blev det. Vi blev rätt så goda vänner allihop. Att jag sa att alla svenskar, utom stockholmare, var protestanter gjorde nog inte saken sämre. Vi önskade varandra lycka till och kom överrens att trösta varandra efter finalen, då våra klubbars största ögonblick säkert skulle refereras av fullständiga idioter till tv-folk.
Matchdagen började uruselt - dvs jag vaknade! Efter frukost tog vi oss ånyo till Red light, numera omdöpt till Blue White District. Vi hinkade lite, gick på museum (våningarna med tecknat och s/m var 
bäst!) och käkade en tidig lunch strax efter tre på eftermiddagen. Efter att ha plåstrat om Kung Ola Av Björkö på hotellet, lämnade bussarna hotellet vid halv fem. Vi satte högsta fart och efter att ha kört förbi hotellet en andra gång beslöt chauffören att lämna Amsterdam. Efter en del krångel vid arenan blev vi avsläppta och satte fart mot läktaren. Det var total satsning från första stund. Totalt var det cirka 900 svenskar runt om arenan och vi lät holländarna veta att vi var där.
Matchen inleddes stirrigt och när PSV:s bäste spelare Neuman gjorde 1-0 befarade vi det värsta. Romario var nära att spä på strax efter, men istället slog Mikael Nilsson till. Ett konstigt, men klart snyggt mål. Vi fick glädjenoja och manade på grabbarna än mer. Martinsson kom nära två gånger, innan hans passning till Mild vidarbefodrades i stolpen och sen in i måk av Johnny. 2-1, vändningen och glädjen var total. Nu var PSV:s publik trött och buade ut sina idoler istället för att stödja dem. Vi sjöng så betongen nästan sprack och när Johnny stötte in trean var det fullt kaos hos oss. Andra halvlek var berusande. Vi sjöng och njöt, och tulpanodlarna visslade. Johnny var trolig, men alla var på topp. Titta bara på Björklund, Mild, Martinsson och hur kan Kåmark vara så bra?
Slutet kom och vi hyllade energiskt Rogers grabbar innan bussarna satte full fart mot Amsterdam igen. Fest blev det, och trot eller ej - torsdagen var helt okej. Hemresan var sanslös och vi firade till Helsingborg, sen drog någon ner min rullgardin fullständigt och jag vaknade inte förrän i Göteborg. Ett par timmar i bingen, sedan var det dags att reta alla "besserwissers". Livet är underbart, och Blåvitt är livet!
Änglatjöts Eindhoven-priser!
Tröttast: Han som somnade i frukostbrickan.
Tröttast II: Sigge som vaknade efter sista pissepausen.
Bäste dansör: Jönsson på hotellet på efterfesten.
Sämte dansör: "Forsen"på Philips Stadion.
Gladast: ÄT:s två kortare redaktörer på Moulin Rouge, när polarna åt banan.
Gladast II: J***n och en redaktör när de dansade för flickorna i fönstret.
Smartast: Den som besökte en flicka - helt pank.
Smartast II: De två änglar som tappade ner mynt i en matta och inte fick upp dem mitt i natten - i hotellfoajen.
Bästa dröm: Den ängel som trodde han var i tingstadstunneln och putsade kakel.
Fyndigast: Han som slängde ut säkerhetsvakten ur hissen när den var för tungt lastad.
Mest biologifrälst: Den alternative reseledare som fick betala vikttillägg.
Bästa pub: Old Sailor.
Snyggast: Flickorna i fönstren.
Snyggast II: Flickorna på hotellet.
Bäst 1: Matchen och IFK-fansen.
Bäst II: Festandet.
Bäst III: Red Light District.
Sämst: PSV:s fans
Sämst II: Festen snart slut.
Sämst III: Red Light District ligger inte i Göteborg.
Tråkigast: Vi kan inte med att skriva om ens hälften om vad som hände, pga löften till vänner, minnet och juridiska skäl...
PSV Eindhoven - IFK Göteborg 1-3
Ravelli - Johansson, Svensson, Björklund, Kåmark - Eriksson, Rehn, Mild, Nilsson - Martinsson (Andersson, 67), Ekström (Lindqvist, 88)
1-0 Numan (8)
1-1 Nilsson (20)
1-2 Ekström (35)
1-3 Ekström (44)
Publik: 27 000
| < Föregående | Nästa > |
|---|
