Ni känner till historien: i torsdags släppte vi nyheten om att GAIS planerade att ta 350 kronor för biljetter på arenans sämsta platser, i deras hemmaderby mot oss. Morgonen efter kontaktade vi Gaisgården för att inleda en dialog kring möjligheten att justera priserna. Samtidigt bröt helvetet ut både på blåvita och grönsvarta nätforum. Under eftermiddagen kom så beskedet: GAIS backade och sänkte till 250 kronor på de sämsta platserna, bland annat bortasektionen.
Änglarnas svar på det nya priset 250 kronor
Hur ställer sig då Änglarnas styrelse till det nya priset - 250 kronor för en biljett till arenans sämsta platser? Efter att ha övervägt det hela säger vi följande:
Priset är fortfarande för högt, men det är inte så högt att det motiverar en matchbojkott i det här skedet.
Vi vill dock vara tydliga med att vi anser 250 kronor vara för mycket för de sämsta platserna på en Allsvensk match. Prisnivån är ett tydligt brott mot den tradition som funnits i vår nationella serie, där alla samhällsgrupper sedan 1900-talets första decennier haft möjlighet att följa den högsta fotbollsligan.
GAIS och dess supportrar ska därför skämmas som hundar över att deras förening - som ju vinnlagt sig om att skapa sig en knegarprofil - tar täten mot en prisbild som på sikt bara kan begränsa den sociala sammansättningen bland grönsvart arenapublik. När man skalat bort de grönsvartas skamlösa försök att vältra ansvaret för sin prispolitik över på IFK Göteborg - "de ville inte delge oss sina prissättningar" (!) och så vidare - så kvarstår trots allt bara ett enda faktum: GAIS är själva ansvariga för vilka priser de sätter. Det kan inget förändra, oavsett hur det pips uppe på Gaisgården.
Nå. Synpunkten har efter gaisarnas pudel framförts att IFK Göteborg bör höja priset på bortasektionen i vårt hemmaderby, till samma nivå som GAIS sätter för oss - 250 kronor.
Änglarna anser dock att IFK inte bör höja priserna på bortasektionen när vi tar emot GAIS. Två fel blir inte ett rätt - och IFK bör inte göras delaktiga i att den allmänna prisbilden i Allsvenskan når ockernivåer. Vi ska vara bättre än så.
Gaisarnas ansvar att justera sin prispolitik
Nu får vi hoppas att även de grönsvarta supportrarna gör en pudel och faktiskt ifrågasätter den prispolitik som deras förening dragit upp riktlinjerna för. För när GAIS kan anse att 350 kronor är rimligt för de sämsta platserna, då är det just grundläggande principer i prispolitiken som bör ses över.
Denna översyn är viktig för hela Allsvenskan, för jag tror inga bitna fotbollsmänniskor vill se att den väg som GAIS slagit in på, blir allmän bland de svenska elitklubbarna. Genom Änglarnas ingripande har GAIS sänkt sina priser i matchen mot oss, på den läktare vi blir tilldelade. Men det är där gränsen för vad Änglarna kan ta på sitt ansvar måste gå. Vi kan inte med någon trovärdighet gå in och ifrågasätta GAIS priser generellt, när de egna supportrarna varit med om att sätta dem.
Jag hoppas därför innerligt, att de grönsvarta supporterrepresentanterna i Gårdakvarnen och Grönsvart GBG kommer lösa detta, även om de varit delaktiga i den ursprungliga prissättningen. Misstag kan vem som helst begå - men när det sker, så får man fixa det. Skulle det ändå inte ske, så har GAIS vanliga medlemmar möjlighet att ifrågasätta prisbilden på föreningens årsmöte. Klart är i alla händelser att det är de grönsvarta som själva äger frågan.
Rekommenderade riktpriser för att parera utvecklingen?
Vad vi måste se och ta varning av i fallet med GAIS ockerpriser, är dock risken för fler liknande fall i landet. Det byggs nya arenor på många håll och självklart kommer det driva upp biljettpriserna. Detta är sannolikt nödvändigt för att vi ska kunna utveckla klubbfotbollens konkurrenskraft. Dock bör vi noga fundera igenom hur vi låter prisstegringen se ut; de nya arenorna får inte tillåtas bli en ursäkt för en allmän, helt planlös prisuppgång.
IFK Marknad har, som jag ser det, en berömvärd inställning. De har formulerat en prispolitik baserad på principerna vinstmaximering och tillgänglighet. I praktiken betyder det att de bästa platserna ska kosta, men att det ändå ska finnas möjlighet att se IFK Göteborg till lägre priser, om man väljer andra platser och är ute i tid.
Jag tror att det ligger i hela Allsvenskans intresse att vi värnar om just en sådan tillgänglighet: om möjligheten för alla att se fotboll på plats. Fotbollens folklighet och läktarupplevelse är unik inom svensk arenaidrott och en av dess stora konkurrensfördelar. Jag tror att bevarandet av detta är avgörande för möjligheten att förbättra klubbarnas ekonomi. Det är nämligen inte självklart att svensk fotboll är så attraktiv och konkurrenskraftig, att den har råd att med engelska förtecken göra sig själv till en idrott som riktar sig främst till en rätt välmående medelklass. Att den vänder sig till bredare kundsegment är en styrka i publikrekryteringen.
Kanske vore det därför på sin plats att vi inom svensk fotboll försöker hitta någon slags central strategi för detta? Kanske en rekommendation för hur prisbilden ska utformas? Det är trots allt inte självklart att marknadsstrategers kvartalsekonomiska analyser, kommer hitta den prisnivå som långsiktigt tryggar svensk fotbolls framtid.
Änglarna ifrågasätter inte självklarheten i att det är upp till varje enskild förening att själv bestämma priserna på sina matchbiljetter. Vi ifrågasätter heller inte det faktum att föreningarna har, och ska ha, rätt att själva avgöra hur prisdiversifieringen ska se ut på sina olika läktarsektioner. Men kanske kunde en diskussion kring en rekommenderad nationell prisstrategi inledas, utifrån följande principer:
- De lägsta biljettpriserna vid varje allsvensk match, bör möjliggöra närvaro för supportrar ur alla samhällsgrupper, eftersom den sociala bredden på svenska fotbollsläktare är en tillgång.
- Då bortasupportrarna inte har någon valmöjlighet när det gäller läktarsektioner, då en manstark bortaklack i sina bästa stunder höjer totalupplevelsen av arenafotboll och då det av säkerhetsskäl är önskvärt att bortafansen samlas på den sektion de tilldelats, bör arenans lägstapriser tillämpas även på bortasektionen.
Målet skulle vara att svensk fotboll enas om en strategi både för att bevara det breda intresset för fotbollen och - delvis som en följd av detta intresse - även säkra framtida intäkter. Jag vill nämligen gärna tro att dessa båda mål förutsätter varandra, snarare än att de är varandras motsatser.
Oavsett från vilken utgångspunkt en sådan diskussion inleds, så kunde den lämpligen föras mellan Sveriges Fotbollssupporterunion (SFSU) och Föreningen Svensk Elitfotbolls (SEF) nybildade grupp för supporterkontakter. En sådan konstellation borde ha alla förutsättningar att bära en konstruktiv och för fotbollen positiv frukt.
Frågan: "var går gränsen för ocker?" har i alla händelser aktualiserats genom GAIS prispolitik. Och jag tror det är oerhört viktigt att svensk fotboll snabbt hittar ett svar på den.
| < Föregående | Nästa > |
|---|
