Änglarna.se

Ledare: Änglarna har den senaste veckan figurerat flitigt i debatten om de problemen som vår defekta arena skapar nere i Stampen. Vi har inte accepterat Higabs syn på "vad som måste göras" - att ta bort ståplats. Inslagen i media om vår ståndpunkt har emellertid tenderat att bli sönderhackade. Vi förtydligar därför vår hållning - och försöker samtidigt ge lite perspektiv på hur svår frågan faktiskt är.

Problemet - tekniskt: att skakningarna från hoppandet nu blivit ett problem för de boende i Stampen, är något fotbollsrörelsen ska ha respekt för. Men samtidigt kan vi aldrig bortse från att problemet är byggtekniskt: en modern fotbollsarena ska klara en modern fotbollspublik. Gör den inte det, så är den definitionsmässigt defekt.

Ansvaret - byggherrens: att Gamla Ullevi nu inte visat sig klara hoppandet, beror enligt byggherren Higab på att man inte förutsett det här beteendet. Men det måste vara byggarens ansvar att exakt ta reda på vad deras konstruktion ska klara av - innan den byggs! Är man inte 100 procent säker på hur läktarkulturen ser ut, så får man faktiskt studera den ytterligare! Det duger inte att bara hävda att kunderna, i det här fallet Alliansföreningarna, "inte talade om att folk ibland hoppar i takt på en klacksektion". Byggaren har den tekniska kompetens som krävs för att bedöma vilka beteenden som får konsekvenser för hur konstruktionen utförs. De har därför även ansvaret att sätta sig in i hur publik beter sig.

Blev Higab överraskade av att det på vissa lags läktare hoppas i takt, då har de inte gjort vad de skulle när arenan projekterades - och därmed har de inte fullgjort sitt uppdrag.

Lösningen - teknisk: Änglarnas huvudspår är därför att vi arbetar för en teknisk lösning på problemet. Göteborgs Stad har köpt en arena, den visade sig inte hålla måttet - och då bör den korrigeras av byggaren.

Vi ser det alltså som att problemet bör byggas bort. Tills motsatsen bevisats betraktar vi det som möjligt och ekonomiskt försvarbart. Och första steget måste vara att alla aktörer gör sitt yttersta för att gå igenom varje tänkbar alternativ lösning. Vi utvecklar nedan hur vi vill gå vidare i frågan.

EN SVÅR FRÅGA - HUR KOMMER VI FRAMÅT?

Komplexiteten i den här frågan ska inte underskattas. Att "bygga om till sittplats" är till exempel helt säkert ingen lösning. Men hur ska vi då komma framåt? Vi försöker belysa några aspekter av hur vi kan gå vidare, samt av de problem kring "läktarlösningar" som kan vara svåra för utomstående att förstå.

Brainstorming - utred VARJE tänkbar möjlighet
För det första krävs nu en total brainstorming när det gäller lösningar. Det får inte finnas några heliga kor, ingenting får betraktas som omöjligt, varje sten ska vändas. Ju mer kompetens som används, desto bättre. Utlys en tävling mellan Chalmers, KTH och diverse ingenjörskonsulter eller vad som helst - men se till att aktivera landets skarpaste skallar!

Flera tänkbara alternativ: det är lätt att - som många av Göteborgsmedias debattörer - låsa sig i tanken på att det handlar om "antingen massiva skattekostnader för reparation, eller också att publiken slutar hoppa". Men kanske kan man bredda det här? Jag ska ge exempel på några synpunkter som har framförts i olika sammanhang:

1) Alternativet att tvinga bort ståplatskulturen skulle utan tvivel ha en kostnad, på samma sätt som andra lösningar. Försämrad stämning, då man försvagar den positiva läktarkulturen, skulle kanske locka färre till arenan - vad skulle det kosta i förlorade intäkter? Segdragna konflikter skulle kanske leda till andra typer av kostnader, som skulle innebära minskad lönsamhet? Och eftersom avräkningstiden på en arena - tiden under vilken investeringen ska betala sig - är så lång, så kanske en teknisk lösning rent av skulle vara det billigaste alternativet?

2) Om inte - kan man hitta sätt att locka externt kapital för att finansiera en reparation? Vad skulle det i så fall kosta?

3) Skulle Arenabolaget - återigen med tanke på den långa avräkningstiden och alternativkostnaderna - kunna tjäna på att låna upp det kapital som behövs för att lösa det hela?

4) Tala med de boende! Berätta varför problemet uppstår - att det inte handlar om 2.000 huliganer som hoppar för att provocera. Bemöt dem med respekt, det kan räcka långt. Kanske kan man helt enkelt komma överens med dem om en lösning, via dialog med bostadsrättsföreningar eller vad som nu kan bli aktuellt i området?

Huruvida någon av ovanstående vägar är framkomlig är svårt att säga - men det finns ingen anledning att inte följa upp varje tänkbart spår.

Oberoende teknisk utredning
Som vi ser det behövs dessutom en oberoende och opartisk analys av möjligheterna att lösa problemet tekniskt. Analysen bör beställas av Alliansklubbarna - inte av Arenabolaget, där Higab är en del - med ett klart uttalat uppdrag: "hitta tekniska lösningar - och kostnadsvärdera dem!"

Att Higab inte ska blandas in, beror på att de redan offentligt har låst sig vid ståndpunkten att "det inte går att lösa på teknisk väg" - och med den inställningen går det naturligtvis inte. Dessutom: med tanke på hur de släppte sina synpunkter - i media, utan föregående dialog om lösningar med fotbollsrörelsen - så har de effektivt raderat ut sin egen trovärdighet i många supportrars ögon.

Gemensam konsekvensanalys
Med brainstormingen klar behöver det insamlade materialet studeras och analyseras av alla inblandade - de som kan det tekniska, de som kan evenemang och de som kan supporterkulturen - för att tillsammans kunna hitta den bästa möjliga lösningen.

Det håller inte att en aktör drar en slutsats utifrån sina egna begränsade perspektiv, utan att fråga sig vilka konsekvenser förslaget skulle få eller ens om det skulle lösa problemen. Det här är en komplex och mycket känsligt fråga. Den ska behandlas därefter.

Inte "bara att sluta hoppa"
Varför är det då inte bara att sluta hoppa, som så ofta uttrycks av diverse debattörer? Eller varför funkar det inte att helt sonika "bygga om övre norra till sittplats"? Det sas ovan att vi inte ska hålla någonting för omöjligt. Det ska vi inte göra beträffande vad vi supportrar kan göra heller - men följande bedömning gör vi i alla fall inom Änglarna, med dagens förutsättningar:

För det första: Higab fick i uppdrag att bygga en arena för moderna fotbollsarrangemang, men de levererade det inte. Att konsekvensen måste vara att "ta bort ståplats", är sannerligen inte självklart för oss som drabbas. Jämför med ett köp av en bil där växellådan är defekt. Skulle någon utan vidare acceptera att "bara köra på ettan"? Med detta i bakgrunden är det inte lätt att mobilisera en vilja att sluta hoppa.

För det andra: det är ingen lätt sak att få en stor grupp människor, som lever en kultur full av identitetsbärare och traditioner, att kollektivt förändra sitt beteende. Dels måste man ha mycket starka argument för att åtgärden är mer motiverad än andra alternativ, för att få något som helst gehör. Några sådana argument finns inte i dagsläget, eftersom en bred analys inte gjorts. Dels måste folk åtminstone bemötas med respekt och dialog när förslaget förs fram. Men även om det genom en helt makalös pedagogisk prestation gick att nå enighet om att sluta hoppa, så skulle effekten sannolikt bli tillfällig. De internationella föredömena där takthoppande klackar är en stor och effektfull del av den positiva läktarkulturen - se exempel - är så starka, att influenserna ofelbart kommer att återkomma. Att Änglarna eller någon annan supporterorganisation skulle kunna lösa det här, ser vi i dagsläget därför som högst osannolikt även om vi försökte.

För det tredje: att bygga bort ståplats hjälper inte. Det finns flera klackläktare i Sverige och Europa där stolar är monterade, men där folk står upp ändå. Så var det exempelvis på Nya Ullevi ifjol - det är inget konstigt. Vill man få folk att sitta ner så krävs alltså ett förbud mot att stå. Och hur ett sådant skulle upprätthållas, det är inte lätt att inse.

Hur man än ser på det här, så har alla förslag en potential som måste bedömas, de har troliga praktiska sidoeffekter som måste förutses och de har alla en kostnad i kronor och öre som måste beräknas. Det finns helt enkelt inga lätta lösningar i den här soppan - men de finns helt säkert. Och första steget måste vara att leta efter möjligheter, inte hinder!