Nedanstående reseberättelse med tillhörande bilder publicerades första gången i fanzinet Rena Rama Blåvitt nr 5/1997 och återpubliceras här med RRB-redaktörens tillåtelse.
Måndagen den 8 augusti 1994 lämnade en buss Hotell Eggers och Göteborg för avfärd mot ännu ett trevligt öststatsland, Tjeckien och dess huvudstad Prag. Landet tilltalade mig inte så överdrivet mycket måste jag säga, förväntningarna inför resan var minst sagt låga och det var nog bra det för landet är ju ingen höjdare direkt. Standarden är väl inte sådär jättehög om man säger så… Men, gäller det en viktig kvalmatch för Champions League och man vet att ölen, maten och de prost… nä, där blev det visst lite fel, är billig där nere så är det bara att packa väskorna och inhandla lite bärs och ge sig av till ”det okända”.
Under sommaren hade Kung Bore frälst oss med ett otroligt väder som väl knappast någon har glömt och VM-hjältarna hade frälst oss med sina bravader på andra sidan den stora pölen. Nu var det dags för halva landslagstruppen att dra på sig den blåvita dressen och på nytt förgylla fotbollstokiga göteborgares tillvaro genom att för andra gången kvalificera sig till Champions League och därmed rädda hösten och vintern för alla fotbollstörstande änglar. Vädret under augusti var inte mycket sämre än under juniveckorna och vägen ner till Prag gick helt i änglafansens anda, det festades hyfsat bra (var ju tvunget att släcka törsten i värmen) och det tjötades som vanligt om allt mellan himmel och jord, det var party med andra ord. Väl nere i Prag så upptäckte man att staden faktiskt är riktigt trevlig och ganska vacker. Att det är en stad i det land som man åkt igenom innan och fått se hur otroligt fattigt det är där nere är svårt att förstå. Nog tjatat om staden och landet, det enda som ni vill höra är väl om de mer väsentliga delarna?
Efter en skön dusch på hotellet (som låg långt ut i de mest skumma kvarteren som man helst inte tillbringar någon längre tid i) så begav vi oss in mot deras Avenyn för att käka en bit mat, ta oss en öl, titta på flickor och vara så där kulturella som man ju måste vara. Flertalet museum avverkades och kameran användes flitigt, eller? Nja, inte direkt. Men vi hade trevligt ändå. En upptäckt man gjorde under vistelsen i Prag under dessa två dagar var att precis allt är billigt och lättåtkomligt i denna stad, vilket var mycket trevligt för vissa. Att sen inte alla fick som de ville hör väl inte hit, eller vad säger du Kalle….? Eftersom även ölen var ganska billig (några kronor) så blev det ett rejält party och vi såg stora delar av stadens berömda delar och pubar. Första kvällen fastnade vi bl.a. på ett ställe där vi träffade lite småstöddiga killar från innebandyklubben Pixbo, som var där på en turnering. Där tillbringade vi sedan natten och hade det minst sagt trevligt. Det måste ha varit en härlig syn att se ett dansgolv fyllas av fulla svenskar som livade upp stället en aning.
Efter väldigt lite sömn den natten den natten så gick man med darriga ben ner till baren för att undvika den värsta baksmällan som var rejält i antågande. Vi hann sedan inte med så mycket mer än att ta några öl innan vi skulle ge oss av mot staden Jablonec där matchen skulle spelas. Ja, matchen var ju flyttad cirka 8 mil på grund av att Pragfansen hade varit lite väl våldsamma av sig där nere, vilket även vi skulle komma att få erfara. När vi anlände till Jablonec så begav vi oss mot spelarhotellet för att möta upp andra svenskar och även ”snacka säkerhet”. I samlad trupp gick vi till närmaste pub för att ladda inför matchen. När vi sedan skulle ta oss till arenan fick vi till vår stora glädje reda på att det var meningen att vi skulle gå dit, istället för åka buss. Här flyttas matchen pga stökiga hemmasupportrar och så är det meningen att vi ska gå själva till arenan, nog bra med tanke på hur få vi var.
Till slut samlades dock alla upp och började marschera mot arenan som låg en bra bit bort. I gassande sol gick vi sjungandes gata upp och gata ner genom staden, som endast hade branta backar, och man blev minst sagt törstig vilket tyvärr märktes på alltför många. Till en början var vi en bra grupp, men ju längre vi kom desto färre var vi. En efter en hade gått in på närbelägna pubar och andra trevliga ställen där både det ena och det andra hände. Framme vid arenan var vi till slut bara en grupp på 10-15 personer och nu uppstod det lite kaos med tanke på att vi var vid Pragklackens sektion. Efter lite tjötande och halsduksbytande med de otroligt falska pragborna så skulle vi ta oss till vår sektion, alltså gå runt hela arenan. Just då kommer fler blåvita och vi går bortåt och vänder oss om efter en kort sekund och får ett hav av flaskor och dylikt över oss. De goa pragdårarna hade återigen visat att de inte är sådana man vill bjuda hem på fest direkt. Ett mindre bråk uppstår och på vägen mot vår sektion uppstår mindre ”kravaller” hela vägen upp mot ingången. Nån större hjälp av den lokala polisen fick vi inte heller, och det kändes inte alltför kul att vara utanför arenan just då. Utan att gå in på detaljer måste sägas att alla änglar som var på plats just då verkligen ställde upp och backade upp varandra som man skall göra i sådana lägen.
När till slut efter många om och men kommer in på arenan märkte vi att vi stod mitt bland Pragfansen och skulle stå 3-4 meter från dessa hela matchen, snacka om att allt var emot oss den dagen i Jablonec. Efter att säkerhetspersonalen förstått att det inte skulle funka så bra, så flyttade de dock oss lite längre bort. Här i Sverige är det f*n bättre bevakning till och med i Växjö. Under matchen brakade det loss mitt bland Pragfansen som smällde ihop med polisen. Det är inte ofta man ser så hetlevrade fans som de i Prag, det måste jag säga. Matchen då? Jo, den slutade 1-0 till Prag som avgjorde på en sen frispark. Blåvitt gick ju som vi alla vet vidare till Champions League trots denna förlust, efter en seger med 2-0 på Gamla då stämningen verkligen var något utöver det vanliga. Vi var suveräna då! Åter till Prag, eller rättare sagt Jablonec. På läktaren fick vi förresten sällskap av våra ”vänner” från kvällen innan, ja just det Pixbokillarna. Stödet var väl inte det allra bästa, men inte helt uselt heller.
Efter matchen så fick vi stor poliseskort ut ur stan för färd tillbaka mot Prag där en välbehövlig vila väntade på hotellet för vissa, medan andra gick ut på stan igen. Sägas kan ju att det är exemplariskt att bjuda ut tjejer på krogen där nere, hur du än gör så lär du inte överstiga sextio kronor! Under natten festade vi rätt rejält på hotellet och det märktes dagen efter på delar av byggnadens hissar, väggar, golv, möbler och annat… Själv slocknade jag rejält i min säng medan min lille rumskamrat Mille stod utanför hela natten och slog på dörren för att komma in. Sov du gott på golvet? Efter en himla massa strul på morgonen innan vi kunde lämna hotellet så kunde vi äntligen efter två hårda dagar i Prag resa hem till konungariket Sverige och staden vi alla har i våra hjärtan. Resan till Prag var en väldigt trevlig resa och är minnesvärd för flera olika saker, dock inte fotboll… Väl hemma i Sverige så är man glad över att man är svensk och bor i Götet, för det man kommer att minnas av Prag är inte direkt som staden som sagt, utan kultur av ett helt annat slag.
___________________________________________
Artikeln återgiven av
| < Föregående | Nästa > |
|---|
