Årets första reserapport handlar om resan till Halmstad där de nedresta änglarna fick se Blåvitt få med sig en poäng hem.
Efter förra veckans premiärmatch i Malmö, där Blåvitt i sanningens namn borde vara mest nöjda med 1-1 resultatet, bar säsongens andra bortamatch till Halmstad. Där emellan hade Örebro avfärdats med klara 4-1 på ett kylslaget Ullevi. Resultatet var väl snarast en följd av Örebros uselhet mer än mästartakter från de blåvita, Sebastian Henrikssons mytomspunna briljans lyste med sin frånvaro och han gjorde inte direkt skäl för sitt smeknamn, den gode Zebane. Rent spelmässigt var de första omgångarna en aning oroande och resan till Halmstad företogs således med hopp om bättring!
Halmstad borta har under de senaste säsongerna hamnat under någon av sommarmånaderna och då staden precis som 97% av alla andra svenska städer går under epitetet "sommarstad" har det föranlett trevliga resor med kombinerat besök i Tylösand. Halmstad en kall dag i april är inte lika upphetsande. Den tidiga bussen lämnade Göteborg 14.30 och ett antal 7,2:or samt ett stopp i Susedalen senare kändes det nästan hemtrevligt att återse det gamla vanliga torget och den gamla vanliga uteserveringen som de senaste åren förebådat storsegrar. Precis som alla andra allsvenska städer med färre än hundratusen invånare kan man tumla omkring ganska planlöst i Halmstad utan att gå vilse och även då inte finns något av intresse utöver pubarna på torget är det gött att av ekonomiska skäl kunna avnjuta en ljummen burköl nere vid Nissan huttrandes i friska och karaktärsdanande sibiriska vindar! Tillbaka på puben så gicks det vanliga inför-snacket igenom för femtielfte gången men stämningen var inte alltför spänd eller nervös. De matcher som saknar historisk eller sportslig prestige brukar få en något avslagen inramning, lite förväntansfull men inga större känsloyttringar. Ungefär som att äta lunch på jobbet en fredag, man vet att det snart är helg men det är ändå ett par timmars arbete kvar... Halmstad är precis ett sådant lag som snarare väcker likgiltighet än känslor i endera riktningen och det märktes ganska tydligt under uppladdningen.
Avsparkstiden var satt till 19.45 och runt 19-snåret företogs promenaden bort till Örjans Vall, den väg man traskat så många gånger att man kan minnas enskilda detaljer längs färdvägen. Läktarna får väl anses vara fyllda till belåtenhet, men det relativt korta avståndet till Halmstad borde få fler att söka sig ner. Så tänker man varje år men onsdagkväll och sen avspark gjorde väl sitt kan tänkas.
Matchen infriade dessvärre inte de måttfullt ställda förhoppningarna, det såg segt och trögt ut men trots det kom Halmstads ledningsmål som en kalldusch. Ännu en j***a hörna mitt i målet som hundra meter bort inte såg helt otagbar ut. Olsson dängde ju dock helt oväntat in kvitteringen strax före paus och en liten liten förhoppning om repris från fjolåret levde kvar efter att spelare och publik lystrat till halvtidssignalen. Men de gjorde sig icke besvär. En trist och chansfattig andra halvlek ackompanjerad av en uppfriskande bris ledde inte fram till någonting annat än en poäng, en lång- och en korttidsskadad ytterback, ett par ströchanser på slutet samt en förlängning av den imponerande förlustfria sviten som påbörjades sommaren 2007. Nåväl, ändå är det en bättre än start än fjolårets! - sa den äppelkäcke, både sett till poäng och motstånd, men en viss oro för det torftiga spelet kvarstod under hemfärden. Fortsättningen på säsongen får utvisa om den tagna poängen betydde godkänt eller två missade poäng, men det var som vanligt glada miner i de bakre delarna av bussen. Nästa bortaresa blir till matchen mot Gais den 17 april, återstår att se om Änglarna organiserar bussar den alltför långa och mödosamma vägen mellan Valand och Ullevi. Gais brukar ju innebära sex poäng för oss varje säsong oavsett spelkvalité, men visst hopp om bättring och ett nickmål av Wallerstedt önskas!| < Föregående |
|---|
